Äntligen får vi veta vad Thoreau såg

Gunnar Brusewitz påpekade en gång att möten med fåglar man känner igen, och vet namnet på, kan vara väl så nöjsamma som oväntade möten med bekanta människor. Igenkännandets glädje – så uttryckte han det – är kunskapens belöning. Tanken slår mig ofta, utomhus mest, men också nu under läsningen av den senaste i raden av ornitologiska böcker från ellerströms förlag.

Som så ofta är Lennart Nilsson mannen bakom verket, denna gång både som översättare och introduktör av den amerikanska naturprosans
grand old man, Henry David Thoreau (1817–1862), närmare bestämt hans dagboksanteckningar om fåglarna i markerna runt Concord, Massachusetts. Det är fascinerande läsning, om än inte alldeles problemfri.