RecensionNya filmer
Kommer så nära att man kan känna andetagen
När svenskfödda Nathalie Álvarez Mesén debuterar som långfilmsregissör gör hon det med bravur. Framgångsreceptet innehåller bland annat kompetenta medarbetare, skriver SvD:s recensent.
Nathalie Álvarez Mesén är född i Sverige men växte upp i Costa Rica. Det är också där hennes debutlångfilm, som hade premiär i Cannes i somras, utspelar sig. I en avlägsen bergsby bor 40-åriga Clara med sin gamla mamma och sin tonåriga systerdotter. Clara har antingen en intellektuell funktionsnedsättning, eller så befinner hon sig någonstans på autismspektrumet, kanske båda. Dessutom lider hon av vad som verkar vara skolios, hon har ont och är kutryggig.
Gränsdragningar, tabun och acceptans inom familjens intima sfär är något som Nathalie Álvarez Mesén återkommit till sedan sin första kortfilm, ”Inte blå” (2011). Den handlar om ett syskonpar där storebrodern har samma mentala förutsättningar som Clara, och där lillasystern får ta ett övermäktigt ansvar efter att föräldrarna gått bort.