Maskulin ändelse är inte finare

På senare tid har Språkspalten upprepade gånger fått upprörda mejl om sammanblandningen av
var och
vart, om problemet med maskulin adjektivändelse vid feminina substantiv och om att skillnaden mellan
knappt och
nästan inte längre upprätthålls. Jag har skrivit om det förr, men det är angelägna frågor så jag tar tillfället i akt att så här i början av ett nytt decennium påminna om språkvårdens inställning i just de här fallen. Jag börjar i dagens spalt med den maskulina adjektivändelsen, det - e som under de senaste åren brett ut sig som ett språkligt ogräs.

När jag senast skrev om det (5/1 2008) var egentligen det stora problemet att alltför många använde e-formen framför substantiv som kunde användas om både män och kvinnor (exempelvis
minister,
lärare,
forward) utan att tänka på om den omtalade verkligen var en man. Man kan inte skriva eller säga ”vår framgångsrike målskytt” om Lotta Schelin.
Framgångsrika ska det vara om det handlar om en kvinna.