Recension

HELA HENNES LÄNGDÖvertygande om "gubbiga" kvinnor

Ola Johansson
Publicerad
Annons

Teater Scenario fortsätter sin scenkonstnärliga granskning av den kvinnliga erfarenheten – och fortsätter att övertyga. Efter en rad samtidsskildringar där unga kvinnor har re-agerat mot föreskrivna könsroller, kommer nu en föreställning där aktriser aktivt söker upp de ”gubbar” som format deras personliga utveckling.

I Scenarios källarhål på 20 kvadratmeter blir det mesta personligt, men i ”Hela hennes längd” spelar man högst medvetet på den självbiografiska närvaron. Ta bara Isabell Sollmans gestaltning; hon framträder i eget namn och iklär sig rollen av en frånvarande fadersgestalt, som i sin tur talar resignerat om sin distanserade dotter. Ibland skickar hon vykort till honom, som avslutas med antingen ”kram” eller ”hälsningar” – en annan variant av det närvarande och frånvarande.
Bongi Jarne MacDermotts ”gubbe” är en voyeur som förföljer henne till vardags och fäller kusliga kommentarer om hennes graviditet. Det är märkligt att se henne smygtitta på sig själv och hånfullt snäsa hur hon borde bete sig som kvinna. Här bryts rollen mot det privata eftersom hon faktiskt agerar höggravid på scenen.
I vissa musikaliska scener möts Sollman och MacDermott och spelar ut stereotyper. Sollman övar gångstilar i rosa högklackade skor, medan den havande MacDermott gör en åbäkig striptease inför en anonym man, en av flera komiska scener.
Stycket pendlar mellan det jagmedvetna och ambivalenta. Det här är inte kvinnor som biter ifrån, bejakar sig själva eller spyr över kvävande självbilder, utan som spelar sig genom sina manliga influenser och maner inför sig själva och publiken.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons