Bilderna kan ge en vändning: ”En gräns nådd”

Han ligger i vattenbrynet, med ansiktet ned i sanden. Gymnastikskor på de små fötterna. Pojken, som var på flykt med sin familj från Syrien, blev tre år. Hans storebror fem. De drunknade tillsammans med sin mamma när båten som skulle ta dem från krigets Syrien till grekiska Kos sjönk.

Under onsdagskvällen dök det upp fruktansvärda bilder på av den lille pojken, klädd i klarröd t-tröja, blåa byxor och små gymnastikskor, i många svenskars Facebook-flöde.

På en av dem ligger han med ansiktet nedåtvänt på en populär turkisk turiststrand. På en annan syns hur han bärs bort av en polis.

Uppgifterna om bakgrunden till bilderna återges av flera trovärdiga internationella medier. Enligt The Guardian
var familjens slutmål Kanada.

Bara pappan i familjen överlevde när den underdimensionerade båten, med totalt 17 flyktingar, kapsejsade i lugnt vatten. Kropparna sköljdes upp nära turkiska semesterorten Bodrum.

Men delningarna av bilden i sociala medier har väckt starka reaktioner. När till exempel komikern Henrik Schyffert lade upp den på sin offentliga Facebooksida hörsammade närmare 15 000 personer hans uppmaning att dela den.

Men i kommentarerna uttrycker många samtidigt stor ilska över att han lagt ut den.

En del är upprörda för att de, utan att ha bett om det, tvingas se så chockerande bilder i sitt Facebook-flöde. Andra menar att det är kränkande mot barnet och hans familj.

Schyffert skriver själv senare i en kommentar:

"Jag ber jättemycket om ursäkt. Jag förstår att vissa blir upprörda av det här. Fan jag blev helt trasig. Men om det hjälper EN person när jag lägger upp de här fruktansvärda bilderna så är det värt det... Ledsen att folk blir stötta men ni kan välja att bara scrolla vidare. Det kan inte de som har råkat ut för det här."

Vi har läst om dem förr, de tusentals som drunknat i sina försöka att få ett bättre liv. Men flera hjälporganisationer som SvD talat med vittnar om att den senaste veckans omfattande medierapportering om flyktingarnas situation lett till att fler människor skänker pengar och vill bli volontärer. Röda Korset utökar nu sina telefontider på grund av trycket.

– Pojken på bilden har gett tragedin en mänsklig dimension. Jag hoppas att publiceringen blir en väckarklocka, att nu är en gräns nådd. En så stark bild påverkar, bilder har gett effekt förr. Det går inte att inte bli påverkad, den är så nära och fasansfull. Jag hoppas att våra politiker inser att de måste agera, säger Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström.

Samtidigt har Röda Korset valt att själva inte använda bilden i den egna kommunikationen. Man hänvisar till en bildpolicy om att iaktta stor försiktighet i användningen av bilder.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen, konstaterar att en bild kan vara en ögonöppnare, något som får människor att förstå att det faktiskt kunde varit ens eget barn. Samtidigt jobbar Rädda Barnen aktivt med hur barn framställs, och lyfter vikten av att barnens egna röster hörs.

Elisabeth Dahlin har inget rakt svar på om det är rätt av privatpersoner att dela den aktuella bilden i sociala medier.

– Det är väldigt svårt. I varje enskilt fall måste man alltid ställa sig frågan: Hade jag velat att den här bilden publicerats om det var mitt barn, eller min kusins eller grannes barn? Varför väljer jag att publicera det här? Det viktiga är att man inte kränker barnet i den bild som visas, säger hon.

Anna-Karin Moden, kommunikationschef på Sverige för UNHCR, kan inte heller säga om det är rätt eller fel att dela sådana bilder. Själv delade hon inte bilden på treåringen när den dök upp i hennes Facebook-flöde.

– Jag valde att inte dela, för mig personligen var den så stark, jag var tvungen att ställa mig i ett hörn och gråta lite på tunnelbanan. Men för andra kan en sådan bild vara den spark i magen de behöver för att vakna upp och agera, säger Anna-Karin Moden.

Enligt henne har sociala mediers funktionssätt och dynamik förändrat människors sätt att engagera sig för flyktingars situation.

– Sociala medier ger en möjlighet att ta del av och sprida information om situationen som inte fanns innan. Det är en enorm styrka. Världen ser ju ut så här, så hemsk är verkligheten. Sedan får man välja själv om man vill dela den i sociala medier eller inte, säger Anna-Karin Moden.

Peter Bouckaert på människorättsorganisationen Human Rights Watch, valde efter mycket funderande att själv publicera bilden. Det upprörande är inte att bilden är för anstötlig, utan att det anstötliga är att drunknade barn sköljs upp på stränderna, skriver han.

Sociala medier-experten Brit Stakston säger att hon själv aldrig skulle dela den aktuella bilden, men konstaterar att den på ett brutalt sätt gör att många förstår att de människor som är på flykt är just människor.

Fredric Karén, chefredaktör och ansvarig utgivare på SvD, är noga med att koppla den aktuella bilden med debatten om källkritik på nätet.

– Det är så extremt lätt att bara dela vidare. Man måste som privatperson fundera över vilket ursprung den har, om den är äkta eller arrangerad, innan man börjar dela. Vi på SvD valde till exempel att inte publicera den utan att kontrollera äktheten först.

Ett annat sätt att hantera bilden är, som så ofta på sociala medier, att manipulera den genom att klippa in den i helt andra sammanhang. En mycket spridd bild på Twitter föreställer den treåriga pojken sovande i en trygg säng i stället för död på en Medelhavsstrand.

Fredric Karén fortsätter:
– Samtidigt är det viktigt att bilder som den här publiceras för att visa flyktingkatastrofens omfattning och hur den drabbar barn såväl som äldre. Jag förstår om vissa läsare kan uppfatta bilden som obehaglig, men journalistikens uppgift är också att berätta och visa händelser precis som de är.