Recension
Kristina Matousch håller konsekvent hög estetisk nivå
50 monokromt bemålade plåtskivor med raster från galler och grindar skapar en industriell känsla i galleri Riis lokaler. Mängden verk ger utställningen dess tyngd.
Katerina Matousch, "Stain II”, gallret i bakgrunden bildar mönster på sprejmålningen.
Det finns två tydliga poler i Kristina Matousch konstnärskap. Å ena sidan ett utforskande av det fysiska och kroppsliga; som när konstnären stampar två ton lera genom en byggnadsställnings perforerade golv eller när hon slickar ut färg genom små hål. Å andra sidan en fascination för byggnation och industriell konstruktion där hon i postminimalistisk anda hittar/skapar geometriska former och mönster i det vardagliga. I det första fallet finns ett närmast aggressivt undersökande av (den kvinnliga) kroppens plats i rummet. I det andra finns ett fetischerande av de konstruktioner som bidrar till att kontrollera dessa kroppar. När dessa två poler möts, kan det i positiv bemärkelse skorra rätt ordentligt.
Utställningen ”Stains” på galleri Riis utgår tydligast från den andra polen. 50 kvadratiska plåtskivor har hängts i ett regelbundet, lätt förskjutet mönster. Plåtskivorna är monokromt bemålade i olika geometriska mönster och påminner i uttrycket om konstnärer som Agnes Martin och Ann Edholm. Den seriella hängningen med små förskjutningar för snarare tankarna till Sol Lewitts konceptkonst.