Anna Odell: ”Att gå ut med mina egna känslor intresserar mig inte”
Hon blev inte bjuden på sin egen klassåterträff. Då föddes idén till konstnären Anna Odells långfilm ”Återträffen”. Hon, som för fem år sen kallades provokatör, är nu en hyllad regissör och ett av de verkliga dragplåstren på Stockholms filmfestival.
Vi har träffats förut, flera gånger faktiskt. Då var hon en skörstark kvinnlig student, som snart – mot alla odds – skulle bli rikskänd för sitt examensarbete ”Okänd kvinna 2009-349701”. Anna Odell ville sätta igång en diskussion om psykvården i Sverige och iscensatte därför inom ramen för ett konstprojekt en psykos på Liljeholmsbron i Stockholm – där hon ett antal år tidigare vinglat på räcket driven av verklig ångest.
Vid det senare tillfället spelade hon och omhändertagandet filmades, för att sedan inkluderas i verket. Ett lyckat projekt på många sätt – uppmärksamheten blev enorm och en ilsken debatt rasade i månader. Var det konst, eller bara utnyttjande av allmänna skattemedel? Kanske en nödvändighet för att synliggöra ruttna maktstrukturer och visa på samhällets försök att blunda för psykisk sjukdom?