Urgammalt yrke på väg mot utrotning
En hektisk säsong drar snart igång för ett utdöende släkte företagare. Olle Robertsson har fyllt 67 år och har hela sitt liv försörjt sig som ålfiskare. Före honom gjorde hans släktingar samma sak. I fem generationer har verksamheten pågått i familjen. Men snart är det slut. Ålbestånden har minskat stort och för att rädda ålen har Sverige beslutat att förbjuda nyetableringar och därmed generationsskiften bland ålfiskare.
Nästan hälften av Sveriges ålfiskare har passerat pensionsåldern. Olle Robertsson och Lars-Göran Einarsson i Hörvik fiskar ål i Hanöbukten i Blekinge.
Olle Robertsson uppskattar att fångsterna har minskat till hälften under de år han har fiskat. ”Det är ju vetenskapligt bevisat att ålmängden gått ner. Men varför den minskat är det ingen som säkert kan säga.”
Ålen är en mytomspunnen fisk. Den är väldigt fet och äts ofta rökt.
Under några månader ska ålfiskarna dra in alla pengar som behövs för att klara året ekonomiskt.
De svenska ålfiskarna fick 2013 i snitt 69 kronor kilot när de sålde sin ål till uppköparna.
Den fångade ålen förvaras först i tankar eller burar. Uppköparen lastar sedan över dem i en speciell bil för levande transport till slakt.
När fiskesäsongen är över tar underhållet av utrustningen vid.
De år det stormat när näten legat i vattnet är det mycket jobb med att laga redskap. Det tar både tid och resurser. ”Vissa år när vi börjar fiska har vi inte haft en krona. Vi har satsat allt i våra redskap. Då är det lite spänning. Men vi har ju överlevt i fem generationer”, säger Olle Robertsson.
”När jag letar hål så är jag borta från denna världen. Då bara spanar jag efter hål. Jag ser ingenting annat”.
Olle Robertsson har själv tre söner som valt helt andra sysslor i livet än ålfisket. ”Jag är nog den sista generationen som fiskar ål”, säger han.
Ett märkesflöte som hängt med i generationer.
Östersjön och speciellt Hanöbukten har mått bättre. Olika fiskarters hälsa har påverkats, sannolikt av de miljögifter som tidigare pumpats ut i vattnet. Just nu pågår en utredning som ska undersöka sambanden mellan miljögifter och fiskars hälsa.
En av de första sysslorna som barnen till ålfiskarna förr i tiden fick göra var att förbereda nål och tråd till de vuxna som lagade nät.
– Det känns hårt. Det är nästan så att jag vill gråta ibland. Att fem generationer har byggt upp något, med båtar och allt, och så försvinner alltihop. Det kommer aldrig mera tillbaka. Det är bara att riva och städa upp. Det känns fruktansvärt att vara den sista generationen.
När SvD träffar Olle Robertsson första gången sitter han i en byggnad nere i Hörviks hamn och lagar fiskeredskapen inför den kommande säsongen.