Recension

UtvandrarnaEn fantastisk resa med omvända invandrare

Farnaz Arbabis uppsättning av Vilhelm Mobergs Utvandrarna flyger fram och bär en filmisk stämning. Pjäsen väjer inte för yviga känslor, för det episka hos texten eller en melodramatisk lekfullhet, skriver Lars Ring.

Publicerad
I regissören Farnaz Arbabis uppsättning av Utvandrarna kommer Karl-Oskar (Iso Porovic) och Kristina 
(Suzanna Santrac) från Bosnien.

I regissören Farnaz Arbabis uppsättning av Utvandrarna kommer Karl-Oskar (Iso Porovic) och Kristina (Suzanna Santrac) från Bosnien.

Annons

Detta är berättelsen om några människor som utvandrat från sina hem – så beskriver Vilhelm Moberg själv sin romansvit som inleds med Utvandrarna och som för alltid skapat en bild av hur den svenska 1800-talsemigrationen såg ut, dess villkor och människoöden. Han skildrar tappra, sega fattigbönder som slåss mot trångsynt överhet och svält, individer för vilka det är lika viktigt att resa från något, som till något. Ända sedan Utvandrartetralogin ser vi våra svenska flyktingar som hjältar som vågat ta klivet över Atlanten.
Regissören Farnaz Arbabi har bestämt sig för att vrida något på perspektivet. I dag uppfattar många svenskar flyktingar som kommer till vårt land, inte som föregångsmän och handlingskraftiga individualister utan som en bidragslysten, grå massa trots att de invandrade egentligen delar situation och desperation med tidiga, svenska emigranter. Arbabi har nu iscensatt Utvandrarna som Karl-Oskar och Kristina från Bosnien, Robert och Arvid som ryska barnhemsbarn och Ulrika som en persisk, ensam mor med barn. Det är ett genialt tankeexperiment som vill få oss att uppleva alla flyktingar som unika individer. Här står ännu en gång svält, sorg och beslutsamhet på scenen, fast den här gången slipper vi teatersmåländskan.

Annons

Utvandrarna är en samproduktion mellan Regionteatern Blekinge Kronoberg, Växjö och Riksteatern som kommer att sända iscensättningen landet runt under spelåret. Uppsättningen fokuserar på första boken, men sveper över hela serien. Projektet har stora likheter med den mångkulturella ensemblen Shikasta som Riksteatern förut härbärgerat. Uppsättningen är fylld av språk: svenska, engelska, bosniska, persiska och rövarspråk – det sistnämnda som roligt exempel på hur svenska låter i invandrades öron. Under scener då man talar bosniska, exempelvis, projiceras texten från böckerna på fonden. Iscensättningen är ett utmärkt sätt att visa nya svenskar på den litterära rikedom och den svenska självbild som är Utvandrarsviten.
Scenbilden är en låda, med fastspikad plast, som med enkla medel kan förvandlas till torparstuga, barnhem och flyktingförläggning. Väggarna blir ibland enbart text, här är vi på insidan av böckerna. Arbabis uppsättning flyger fram och bär en filmisk stämning: väjer inte för yviga känslor, för det episka hos texten eller en melodramatisk lekfullhet. Lars-Erik Brossner har komponerat musik som fångar motordån och längtan. Karl Oskar och Kristina till sitt nya land instängda inuti en container.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons