”Äta Sova Dö” bör ses utan ideologiska glasögon

I en scen i Gabriela Pichlers film ”Äta Sova Dö” blir den 20-åriga Raša av med sitt jobb på en grönsaksfabrik i nordvästra Skåne. Hon reagerar med förvåning: Hon är ju den som är snabbast på att packa grönsakslådor. Hon kan väga upp rätt mängd ruccolasallat i handen. Anledningen till att det ändå är Raša som måste gå, är att arbetsgivaren och facket har kommit överens om att följa turordningsreglerna: Sist in, först ut. För Raša betyder först ut en tillvaro fylld av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och hurtiga jobbcoacher. Gabriela Pichlers film gör det lätt att sympatisera med Raša. Hon har lugnat både sig själv och sin far med att hon jobbar hårt, hårdare än många andra. Just därför känns det orättvist att det är hon som måste sluta.