Rolf de Maré gjorde svensk balett modern
Svenska baletten, under ledning av Rolf de Maré, var en bejublad frisk fläkt i 1920-talets Paris. Men i hemlandet gjordes allt för att misskreditera hans person. I en ny bok och en pågående utställning porträtterar Erik Näslund visionären de Maré.
Den 25 oktober 1920 hade Svenska baletten premiär på tre baletter på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Som en frisk fläkt drog truppen in i franskt kulturliv och ett ovanligt fruktbart samarbete mellan baletten, författare, kompositörer och konstnärer av olika nationaliteter, främst franska, inleddes. Författare som Paul Claudel, Jean Cocteau, Blaise Cendrars och Luigi Pirandello skapade dikter och skådespel som tonsattes av bland andra Claude Debussy, Arthur Honegger, Darius Milhaud, Francis Poulenc, Erik Satie och Germaine Taillefer, programblad och dekorer skapades av Théophile-Alexandre Steinlen, Giorgio de Chirico och Fernand Léger. Nyskapande konstnärer, författare och kompositörer såg i Svenska baletten en möjlighet att få utveckla sin kreativitet i modernistiska experiment. Det som mest lockade dem i ensemblens verksamhet var att poesi, måleri och musik uppfattades som lika betydelsefulla som dansen i föreställningarna. Svenska baletten ville genom att kombinera de olika konstarterna skapa en syntes av den tid de levde i. Konstnärerna och författarna respekterade också det allvar inför sin uppgift och den kärlek till baletten som truppen visade. Dess ambition var att skapa ett allkonstverk, där de olika konstarterna skulle utgöra varandras nödvändiga komplement. I en programförklaring sade man sig också vilja ersätta den traditionella koreografin med en modernistisk sådan för att bättre kunna uttrycka sin samtid.