Babak Najafi vill visa känslor
I fredags hade Babak Najafis film Sebbe, som handlar om en utsatt 15-åring och hans deprimerade mamma, premiär. Trots filmens dystra anslag menar SvD:s recensent att Sebbe är fylld av hopp. Regissören Babak Najafi hoppas att man ska komma ut glad ur biosalongen.
Han pratar så tyst och mjukt att rösten knappt fastnar på bandspelaren, men har ett leende så stort att det överröstar lunchsorlet på kaféet där vi sitter. Babak Najafi är en lågmäld men självsäker debutant, och prisregnet över Sebbe har visat att han har täckning för sitt goda självförtroende.
Filmen handlar om Sebbe, en 15-årig kille som bor med sin mamma i en sliten betongförort. De lever i fattigdom, såväl ekonomiskt som känslomässigt. Sebbe misshandlas i skolan men kan inte prata med sin mamma om hur han mår, och mamman är fortfarande paralyserad av sorgen efter Sebbes pappa. Mor och son vill inte skiljas åt, men situationen blir alltmer ohållbar.