En teoretisk bråkstake ur led med tiden

Den franske teoretikern Jean Baudrillard har fått namn om sig som en av postmodernitetens mest ­excessiva och obegripliga tänkare. Efter hans död kan ­ man ändå inte låta bli att förbluffas över hur väl han lyckades fånga samtiden, med sina tidiga profetior om såväl varumärkenas kraft som den moderna terrorismen.

Publicerad
Annons

Jean Baudrillard (1929–2007) och tiden var aldrig på speciellt god fot. När han skrev gick han normalt mot tidsandan, och när man nu ser tillbaka på hans texter märker man att han fått rätt i mycket, men först långt efter att hans texter hamnade ut ur den mediala belysningen. Så när han nu gått ur tiden så gör han det på ett sätt som är troget hans tänkande, nämligen som varande mera i tiden än någonsin. Baudrillard skulle antagligen ha sett mycket skeptiskt på tanken att man efter hans död skulle försöka sammanfatta hans oeuvre, eftersom han så starkt motsatte sig den totaliserande ansats som sådana sammanfattningar innebär. Han fick namn om sig som en teoretisk bråkstake, sågs av många som en av postmodernitetens mest excessiva och kanske också obegripliga tänkare, och var något av en skuggfigur. Han blev aldrig fullt lika populär som många av de tänkare han engagerar sig med, såsom Jacques Derrida och Michel Foucault. Eftersom vissa av hans uttalanden var radikala nog att bli mediala slogans anses han av vissa vara mera en “talking head” än en seriös akademiker. Han ses kanske fortfarande, lite som Paul Virilio, som ett slags intellektuell amuse-bouche, en spännande men inte särdeles central figur. Detta är helt klart ett misstag, men märkligt nog var det kanske så han ville ha det.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons