”Hon vågade ställa ut sitt hjärta till allmänt beskådande”

Hovsångerskan och sopranen Elisabeth Söderström var för nyfiken och för intelligent för att låsa sitt konstnärskap i perfektionismens tvångströja.

Men samtidigt exceptionellt modig. Medan hennes mindre begåvade kolleger uppbådade all sin mentala kraft för att täcka över sin osäkerhet, vågade hon ställa ut sitt nakna, ängsliga hjärta liksom till allmänt beskådande. Det fanns alltid något fragilt och sårbart i hennes härliga och alltmer generösa röst som en ständig påminnelse om att ingen är mer än människa.