I övervakningssamhället kan alla höra dig skrika
Idén om det övervakade livet har funnits i tusentals år. För många har känslan av Guds övervakande blick i dag ersatts av kameror och digital teknik. Men hur påverkas vi egentligen av det allt mer omfattande övervakningssamhället? En ny bok har tagit sig an frågan utifrån olika perspektiv.
Det ska genast sägas: i det längsta har jag hört till dem som förhåller sig aningslöst till övervakning och säger att de inte oroar sig eftersom de inte har något att dölja. Jag noterade för all del kritiken mot FRA-lagen med dess nya regler för signalspaning, avlyssning och lagring av datatrafik. Jag har inte heller missat skandalen kring Transportstyrelsens IT-upphandling med dess outsourcing av sekretessbelagd information och jag har läst mycket om Facebooks affär med det brittiska analysföretaget Cambridge Analytica. Men för egen del har jag på sin höjd känt det som något av en rituell kränkning att behöva lämna flera fingeravtryck vid inresa till USA och blivit småirriterad när det visat sig att Facebook vet var jag befinner mig och beskäftigt uppmanar mig att inte gå ut utan paraply.