Ett trött minne av den iranska revolutionen

Hon har ett enda grått strå i det bläcksvarta håret. Det svävar lite ovanför de andra; stelt och dött, mitt på hjässan. Solmaz är bara 26 år. Hon var inte ens född när Khomeini anlände till Teheran från Paris för att inleda den iranska revolutionen. Det var trettio år sedan igår. Vi högtidlighåller ändå minnet med frukost på Perry street, men det är svårt att få någon revolutionsromantik ur min nya väninna.

”Våra föräldrar tyckte bara det var spännande. De hade ingen plan efter att shahen slängdes ut. De som var med då har tystnat, eller lever i exil. Vi förstår inte varandra överhuvudtaget.”