Ganska platt men inte helt tråkigt

Om nu inte Roland Emmerich tillhör kritikerfavoriterna, så är det väl inget mot hur denne Stuttgart-födde filmare skulle ligga till hos vissa landsmän av tidigare generationer, cirka 1933–45. Gång på gång utsätter han USA för spektakulära katastrofer som hans amerikanska hjältar sedan parerar galant och med stjärnbaneret i högsta sväng. Att dessa ibland är svarta och Emmerich själv är varm gay-aktivist kompletterar mardrömsscenariot för den tidens doktriner. Humor är här med. Ren Entartete Kunst (kunde bli en bra ”Untergang”-parodi, om det inte redan finns en).

Publiksiffrorna älskar Herr E. ”Independence day”, ”The Day after tomorrow”, ”2012”, ja också ”Godzilla” har alla åkt i topp, vissa på alla tider-listan. Själv har jag med nöje bänkat mig. Emmerich ser ofta till att det inte blir tråkigt, en i sig inte så lätt konst.