Omstridda stenar på Österlen
Plötsligt - högst upp på Kåsebergaåsen och omringade av havet - tornar de upp framför oss, de 59 stenblocken som varje år lockar 750 000 turister och som har utlöst en hätsk strid mellan vetenskapliga skrån. Är det en gravsättning från vikingatiden eller en solkalender från bronsåldern? Ales stenar på Österlen är en av våra mest spektakulära och omdiskuterade kvarlevor från forntiden.
Nog har jag besökt en och annan svensk fornlämning i mina dagar, men aldrig förr har jag varit med om att redan på parkeringsplatsen mötas av ivriga guider som halvspringer fram och erbjuder sig att gratis guida mig. Det känns faktiskt mer som järnvägsstationen i Bombay än det pyttelilla fiskeläget Kåseberga i sydöstra Skåne. Att det dessutom är två helt olika sanningar de har att berätta gör situationen än mer pikant.
Efter en kortare promenad runt i Kåseberga by, börjar vandringen upp mot själva monumentet. Värmen blir mindre tryckande när vinden tilltar. I ryggen har vi den glittrande Östersjön och framför oss ligger skånesavannen: trädlösa kohagar som lutar svagt uppåt. Vi leds av guiden från Ystads turistbyrå, som gett oss broschyrer märkta med Riksantikvarieämbetets och kommunens logga. Guiden säger att hon förmedlar den officiella forskning som finns kring Ales stenar och livet i fiskebyn. Kåseberga låg ursprungligen uppe på slänten och var fram till 1930-talet i stort sett isolerat, får vi veta.