Krönika

Mikael Mölstad:Lagring kräver tur och perfekta förhållanden

Mikael Mölstad

Kan ett vin bli hur gammalt som helst och ändå vara drickbart? Mikael Mölstad förklarar varför det är omöjligt att sia om viners perfekta lagringstid.

Publicerad
Annons

Hur länge kan ett vin lagras? Många ställer frågan – men ingen har det perfekta svaret. Bland mina mejl till SvD återkommer ständigt en undran om varför jag inte kan berätta vid vilken ålder ett vin smakar bäst.

Ibland verkar vin kunna bli hur gammalt som helst. Ett berömt exempel är den flaska Steinwein, från tyska Franken, som öppnades 1961. Årgången var 1540. När den berömde vinskribenten Hugh Johnson provade vinet skrev han ”i denna bruna, madeiraliknande vätska fanns alltjämt det liv vars gnista hade tänts av solen denna sommar för exakt 421 år sedan”.

Jag vågar påstå att den flaskan både haft tur och lagrats under perfekta förhållanden. Men det troliga är att andra buteljer från samma vinfat blivit ättika redan på 1600-talet. Och en modern flaska kan dofta vinäger bara efter fem år. Kort sagt: Man vet sällan hur det går. I dag kan du fortfarande hitta 1700-talsflaskor som är drickbara. Och säkert minns du champagneflaskorna från Åland som hade legat nästan 200 år på havets botten. Min gamla SvD-kollega Bengt Frithiofsson provade en av flaskorna och berättade för mig att vinet hade en massiv sötma, men inga bubblor kvar och att det doftade ”nyplockad svamp och lövtäckt jord, rostiga järnankare och mörkt bröd med epoisses-ost”.

Annons
Annons

Var det tur att de hade överlevt i 200 år? Nej, inte riktigt. Dessa buteljer hade lagrats under optimala förhållanden på 50 meters djup där det yttre trycket är nästan exakt samma som det inre – vilket skapar balans. Vattentemperaturen ligger på fyra grader och det stoppar oxidationen nästan helt. På detta djup råder också mörker och stillhet. Dessutom har champagne en extra fördel: ett kolsyretryck som gör att syre har svårt att tränga in och ställa till det.

Alla viner kan inte lagras på havets botten. Men i övrigt visar detta på de viktigaste faktorerna för att lagra vin. Mörker, stillhet och låg temperatur. En viss fuktighet är också bra. Jag vill påstå att alla viner tål att lagras ett par år. Om du sedan tycker att de smakar bättre är upp till dig.

Ska vinerna långlagras finns det också speciella egenskaper hos vinet som är avgörande. Ett av dem är sötma som fungerar som konserveringsämne. Bägge vinerna jag nämnt har haft restsötma. Det finns därför många exempel på drickbara ädelsöta viner som är över 200 år, som till exempel Château d’Yquem. En annan lagringsfaktor är syra. En torr mycket syrlig tysk riesling håller oftast i många decennier.

För rödviner finns det två givna lagringsfaktorer: tannin och alkohol. Båda dessa gör att vinet bryts ner långsammare. Kan allt detta kombineras får du ett vin som blir riktigt långlivat. Bra exempel är portvin – vilket är ett rödvin med sötma som fått förstärkning av alkohol.

Bland portvin och madeira finns det fortfarande gott om vin från 1800-talet till överkomliga priser. För vanliga rödviner från berömda slott blir dock priserna lätt astronomiska. Dyrast var en flaska från Château Margaux årgång 1787. Ägaren, en vinhandlare, värderade buteljen till en halv miljon dollar – och det var för 25 år sedan. Flaskan blev dock varken såld eller provad.

När ägaren skulle visa upp den på en Château Margaux-middag i New York råkade en servitör slå till flaskan som föll i golvet och sprack. Vinhandlaren fick i alla fall 225 000 dollar av försäkringsbolaget som plåster på såren.

Många viner tål alltså lång lagring. Men jag kan inget lova.

Mikael Mölstad är SvD:s vinskribent.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons