Recension
Då och nu knyts ihop
LEK PÅ ALLVAR Barnen går som en röd tråd genom utställningen på Tensta konsthall. En tankeström av texter, bilder, minnen och fakta som väcker viktiga frågor.
1968. Pragvåren, studentkravallerna i Paris, Martin Luther King sköts ihjäl och Valerie Solana sköt på Andy Warhol, Vietnamkriget, Apolloraketen, Grupp åtta bildas och Palle Nielsens ”Modellen” uppfördes på Moderna museet. En turbulent tid och ett mytomspunnet konstprojekt är utgångspunkten för ”Samhället utan egenskaper” på Tensta konsthall.
Det är lätt att bli nostalgisk över en period när man kämpade för något gemensamt i samhället liksom i konsten: mot Vietnamkriget, för lönearbetarnas rättigheter, mot kvinnornas dubbelarbete, för barnens frihet. Utställningen frågar vad som händer i ett samhälle som slutar sträva efter gemensamma modeller. Med andra ord vad som händer om vi slutar tro på en bättre framtid – och frågan ställs utifrån nuet med utblickar mot sjuttiotalets konst och idévärld.