DheepanPrisade ”Dheepan” fungerar inte riktigt

Jacques Audiard hör till mina absoluta favoritregissörer. Alltsedan 2005 års ”Mitt hjärtas förlorade slag” är hans filmer mästerliga eller, som i fallet ”En profet” från 2009, mästerverk. Fransmannen skriver speciella historier, exempelvis ett kärleksdrama mellan dörrvakt och skönhet som får sina ben avbitna av späckhuggare. Han har ett öga för oväntade dramautvecklingar, och har lika nära till mänskliga skildringar av obehagliga våldsyttringar som till ömma känslor i udda relationer.

Just där börjar hans senaste film, Guldpalmsvinnaren ”Dheepan”. Dheepan (Antonythasan), soldat i Tamilska tigrarna, bränner sina fallna vänner någonstans i krigets Sri Lanka. Nästa gång vi ser honom sätter han samman en surrogatfamilj för att matcha den trio stulna pass han ordnat för att ta sig bort från tortyr och död i regeringens händer. Plötsligt – efter en vindpinad scen där flyktingar kliver på fiskebåtar mitt i natten, bilder och ljud av det slag som i dag blir än mer pregnanta – befinner han sig med två främlingar i en Parisförort.