Feminismens nästa front – den omätbara bördan
Vem som städar och lagar mat är lätt att hålla reda på. Men saker som att trösta, visa omsorg och fördjupa relationen är svårare att mäta. ”Det är så lätt att hamna i de där rollerna”, säger Sandra Skärberg Rollins som tillsammans med sin Jonathan jobbar aktivt för att jämställa den känslomässiga vardagen.
Första gången hon såg honom var på en gågata i turkiska Alanya 2005. Sandra Skärberg hade precis tagit studenten och var på semester med ett gäng vänner. Jonathan Rollins tjänstgjorde i den amerikanska militären och var stationerad på en flygbas i närheten. Trots att Jon, som han kallas, senare på kvällen visade sig vara en sådan person som tyckte att det var coolt att ha solglasögon inne på klubben tyckte Sandra att han var snygg. Hon ljög om sin ålder och de bytte mejladresser.
Nu är det 13 år senare, och familjen Skärberg Rollins yngste, Allison, sitter i en barnstol vid matbordet och gnager på en gurkskiva. Storebror Sebastian slinker in och petar på sin pappa; han behöver hjälp att jaga bort ”mardrömmar” i ett spel på tv:n i vardagsrummet.