Fejkade orgier, mögliga körsbär och ett helvetiskt kontor.

SvD:s konstredaktör Clemens Poellinger väljer nio spännande namn som sticker ut

på Konst­högskolan och Konstfacks examensutställningar i fri konst.

Konsthögskolan

Edit Sihlberg är inte rädd för en skönhet som gör att hennes fina målningar drar ögonen till sig. Vatten och glas bryter ljuset på olika sätt, blommor och växtdelar skymtar i semiabstrakta verk. Det blir ändå inte stilleben utan elementen fogas samman till något nytt. Härligast är de riktigt stora formaten.

Det är lätt att stanna till framför Klara Zetterholms verk där väggfriser bjuder på drakar och demoner. Det spännande är att hon använder gamla målartekniker. Här är inget material vad det synes vara. Vackert ådrade träpartier, marmorplattor, patinerad brons – fejk alltsammans, frigolit och lera om vartannat.

Efter den iranska revolutionen 1979 förbjöd ayatollorna fyllda av helig nitälskan musik. Diasporan i Los Angeles blev ett nytt centrum för iransk pop som på smygvägar exporterades tillbaka till hemlandet. I sin röjiga discodansklass till performance delar Afrang Nordlöf Malekian upp publiken i två grupper, de som blev kvar i Iran och de som emigrerat. Lärorikt och kul.

Ack förgänglighet! Till och med marschinokörsbär dränkta i sockerlag kan mögla. I Mejans pampiga Nikehall har Evelina Jonsson, fascinerad av entropi som hon är, staplat genom­skinliga plastlådor fyllda med organiskt material. Växter, frukter och annat känsligt förfaller under starka ljuskällor medan mikrobiologin tar över.

Det låter och knastrar i John Bullfrosts stökiga installation. Delvis fullskrivna papper rivna ur anteckningsblock har fästs i mängd över hyllor, väggar och dörrar. Likaså ett eller annat stycke textil samt en samling miniatyrkaktusar. Vad pågår? Jag associerar till kreativ ångest, kanske ett kontor – ändå ganska mysigt – i helvetet.

Elina Erikssons målningar skiner ljussatta i en mörklagd sal.

En orangebrun målning är som en genomlysning av en kropp, liksom förandligad, men med urskiljbar anatomi,

revben, hjärta eller lunga och sköte. Konstnären arbetar också i sten där hon karvat in tecken, arkaiska och mystiska.

Spännande.

Konstfack

Som ung tränade Sofia Runarsdotter handboll så intensivt att kroppen sa ifrån.

I sin installation ”Girl unboxed” har hon återbesökt hemorten Robertsfors och iscensatt 15-åriga spelare i samma klubb som hon själv spelade i. Ungdomarna i sportens karaktäristiska poser är belysta som vore de barockmålningar, modeller av idrottens skönhet och plåga.

Nisse Bergman skapar intrikat och avancerad ingenjörskonst. Han skriver kod som räknar ut vinklarna för tusentals små speglar. De reflekterar målade färgfält som utifrån en bestämd position i rummet samman­faller i en bild. Man går förbi och ser… en tupp. Och varför inte? Här är det den mänskliga perceptions­förmågan och inte motivet som är grejen.

Avbarkade, täljda och sammansatta till nya former blir träet till naturens egna skulpturer i Malin Lin Nordströms installation. Med hennes hjälp har skogen flyttat ned i Konstfackbibliotekets magasin där bearbetade grenar syns utplacerade bland böckerna. Lågmält och märkligt vackert.

Här är framtidens svenska konststjärnor

Publicerad