RecensionTeater
Gunnel Lindblom förgyller svart och glatt drömspel
En karnevalistisk undergångsfantasi? ”Ett drömspel” är en pjäs som aldrig kommer att få sin definitiva tolkning. Anna Pettersson på Strindbergs Intima teater låter stycket fara genom tid och rum, skapar närhet och samtidskritik – och massor av poesi.
Att drömma är en av det mänskligas allra mest vackra förmågor. Om framtid, men också – på nätterna – om det man varit med om, fasar eller åtrår. Drömmen förenar utopin och det måttlösa begäret, moralisten med fantasten. Drömmen bråkar vilt, och rör sig obesvärat genom tid och rum.
Anna Pettersson låter sin iscensättning av ”Ett drömspel”, glatt och svart, sträcka sig mellan Dramatendiktion, frigruppshistoria och över Bottenhavet till idag. Ensemblen består bland annat av Gunnel Lindblom, 87, Stefan Johansson som en gång drev Teater 9, Hannes Meidal från Dramaten och två praktikanter, Joonas Vartiainen och Emma Kerttula, som båda talar den allra mest melodiska finlandssvenska – som var bägge inkarnationer av Siri von Essen. Det är poetiskt, fysiskt och spretigt. Börjar barfota, slutar barfota – som livet självt.