Så självutlämnande att man nästan blir orolig

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Tanken med det projekt som till slut blev den formmässigt läckra ”Parning” var att följa två unga människor och att undersöka hur de navigerar i relationsdjungeln och skapar sina sociala identiteter digitalt, ett skeende som helt eller delvis utspelar sig under vuxenvärldens radar.

Så dokumentärfilmaren Lina Maria Mannheimer rekryterar den 23-åriga Naomi från Stockholm och den 20-årige Edvin, som inledningsvis råkar vara bosatt i Amsterdam. Tanken var att de skulle göra sig transparenta genom att ställa sina mejlkonton och alla sociala mediekanaler till hennes förfogande. Mannheimer skulle alltså kunna följa och spela in deras chattande, skypesamtalande och postande på Facebook, et cetera. Vidare skulle hon regelbundet genomföra intervjuer med dem via Skype. Och dessutom skulle de med varsin kamera filma sina liv och låta regissören redigera detta omfångsrika material till en berättelse i stereo, hans och hennes upplevelser av hur man som ung och ständigt uppkopplad interagerar och dejtar. Ingen av dem skulle någonsin träffas i verkliga livet.