RecensionNya romaner

Min far & KvinnanEtt djärvt anspråk på att göra något helt nytt

Hennes verk har jämförts med ”På spaning efter den tid som flytt”, men det finns få författare som Annie Ernaux liknar lika lite som Marcel Proust. Med sin ”socio-självbiografi” vill hon slippa ur det individuella minnets mörker.

Kristoffer Leandoer
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I ”Passion simple” från 1991, översatt till svenska som ”Sinnenas tid”, inleder Annie Ernaux med en litterär dagordning. Skrivandet, menar Ernaux, borde sträva efter att väcka samma känslor som den explicita samlagsscen hon just sett i suddigt skick på en porrkanal utan abonnemang, det vill säga: ångest och bestörtning, oförmåga att sätta sig till doms.

Det kan tyckas som orimliga krav om man betänker bokens strama redogörelse för en kärleksaffär som framför allt bestod av väntan. Men då har man missat mottot av Roland Barthes, som säger att en romantisk veckotidning är mer obscen än markis de Sade. Det kunde vara hela författarskapets motto: för Annie Ernaux ligger inte det oanständiga och chockerande i sexuell öppenhet – tvärtom – utan i varusamhällets förmåga att äta sig in i de intimaste delarna av våra liv, där våra genuina, privata drömmar och begär omärkligt byts ut mot sådana som går att köpa, sälja och beskåda på en allmän marknad.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons