Journalistikens uppdrag är inte Sanningen

Att pendla mellan hybris och utplånande självkritik kanske drabbar alla, men det tycks vara särskilt vanligt inom vårt skrå – journalisternas och skribenternas. Hur nedturerna ser ut vet var och en, men pendelns andra sida, den förhöjda självuppfattningen, är unik i det att journalister ibland tror sig vara själva demokratin. Förhållandet är väl snarare att demokrati är en förutsättning för fri journalistik, men att modiga journalister kan bidra till demokratisering. I totalitära stater lever självständiga, skrivande medborgare farligt. Dagligen påminns vi om kollegors öden världen över. Som språkstudent i Paris mötte jag en kuban som när jag med grav brytning beskrev mitt levebröd “journaliste” genast frågade om jag inte var rädd. (Min enda yrkesrelaterade rädsla var då utlasning och oförmåga.)