RecensionNya romaner

EmSylvasst men undanglidande om krigets fasor

Kim Thúy lämnade Vietnam som båtflykting i tioårsåldern. Idag bor hon i Montreal.
Kim Thúy lämnade Vietnam som båtflykting i tioårsåldern. Idag bor hon i Montreal. Foto: Philippe Matsas/Alamy

I ”Em” skildrar Kim Thúy återigen evakueringen av barndomens Vietnam. Vissa scener är obarmhärtigt starka, men Therese Eriksson önskar att Thúy oftare hade gått på djupet med människornas bevekelsegrunder.

Therese Eriksson
Publicerad
Annons

Kim Thúy börjar med att slå fast att hon upprepar sig: ”Kriget, än en gång.” Hennes fjärde roman, ”Em”, återvänder till det krigets Vietnam och den exilvietnamesiska erfarenhet som varit ämnet hon vrider och vänder på alltsedan debutromanen ”Ru” från 2011. Vietnam är författarskapets eviga fråga och svar; ett sår som aldrig läker, en dröm som aldrig slocknar.

Den här gången har hon försett romanen med ett slags programförklaring. Det inledande kapitlet, ”Början till en sanning”, kretsar kring det omöjliga i att skriva hela sanningen, hur sant det man berättar än är. ”Em” börjar alltså i den eviga frågan om sanningsanspråk i fiktionen. Jag förstår varför den gör det. Kim Thúy har vävt sin berättelse om krigsåren, den vietnamesiska diasporan och inte minst evakueringen av tusentals föräldralösa barn från Vietnam till USA i april 1975 utifrån vittnesmål och verkliga händelser. Men, jag undrar ändå hur nödvändig den här upptakten är för läsaren? 

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons