Tidningshuset som Gud glömdeEn satirisk mardrömsmoralitet om Stampen

 Sven-Åke Gustavsson i Gertrud Larssons mediesatir ”Tidningshuset som Gud glömde”.
Sven-Åke Gustavsson i Gertrud Larssons mediesatir ”Tidningshuset som Gud glömde”. Foto: Ola Kjelbye

Två pojkar får för sig att leka tidning och lånar stora pengar för att bli störst. Slutet är tragiskt.

Publicerad
Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”.

Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”.

Foto: Ola Kjelbye
Annons

Förvärva – ärva – fördärva. Så brukar man beskriva välstånd. En generation skaffar det, en övertar det, en sista slarvar bort det. Gertrud Larsson använder gång på gång detta tema för att beskriva familjen Hjörnes publicistiska verksamhet som under nästan ett sekel haft liberala Göteborgs-Posten som fast grund.

Gertrud Larsson har nu skrivit en kort pjäs om den kraftiga expansionen under Peter Hjörnes tid, en era som avslutades förra året då tidningen kom på obestånd och fick begära rekonstruktion. En mängd frilansanställa förlorade jobbet och stora summor pengar. Peter Hjörnes tid som vd och chefredaktör blev särskilt vidlyftig efter att han träffar Tomas Brunegård – då vd för svenska Burger King. Duon kom att skapa tidningshuset Stampen med mål att bli störst på den svenska marknaden. Efter att ha köpt en mängd lokaltidningar och andra verksamheter samt dessutom lånat pengar blev situationen till slut ohållbar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons