Alice Coltrane fascinerar och trollbinder
Albumet ”Kirtan: Turiya sings” ger en fascinerande inblick i Alice Coltranes musikaliska och andliga värld. Men för den som inte lyssnat på Alice Coltrane tidigare så finns det bättre utgångspunkter.
John Coltrane (1926–1967) är och förblir en av de riktigt stora jazzikonerna. Ett monument för jazzmusiker i allmänhet och saxofonister i synnerhet att förhålla sig till, inspireras av och hängivet kopiera.
Under senare år har dock en liten förskjutning skett till förmån för makan Alice Coltrane (1937-2007). Yngre generationer, och särskilt de som inte är specifikt jazzinriktade utan öppna för alla möjliga sorters musikaliska uttryck, har hittat fram till de kosmiskt jazziga album hon gav ut under de första åren på sjuttiotalet. Tidlösa album som ”Ptah, The El Daoud”, ”Journey in Satchidananda” och ”Universal consciousness”, där Alice Coltrane växlade mellan ett mer jazzigt orienterat pianospel och kaskader av änglalika toner på den harpa hon också trakterade.