Krönika
Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.
Det faktum att vi knappt nådde någon vart med utsläppsmålen under en nästan två år lång global pandemi, då mycket låg nere och hela befolkningar tidvis satt i husarrest, borde ge en vink om vad som inte är möjligt eller önskvärt att göra. I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.