RecensionNya romaner
Självlysande fragment ur barndomens brunn
I Nathalie Sarrautes självbiografiska roman från 1983 undersöks barnets längtan, motiv och bevekelsegrunder ur den vuxna kvinnans perspektiv.
Vad är en barndom? När tar en barndom slut? Vem kan som vuxen göra sin barndom rättvisa? Det här är frågor som engagerar varje människa som tänker över sitt liv. Hur berättelserna om vårt förflutna formas blir en särskilt angelägen fråga för en författare som önskar skildra sin barndom.
En av de starkaste barndomsskildringar jag läst är ”Innan bilden bleknat” av den franska författaren Nathalie Sarraute. Den gavs ut 1983 och översattes året därpå till svenska av Carl Gustaf Bjurström. Nu ges den ut på nytt av bokförlaget Lind & Co, kompletterad med ett utmärkt förord av Eva Ström. Bokens franska titel ”Enfance” betyder ”barndom”. Sarraute kallar inte sitt verk ”min barndom”, men det är hennes egen barndom det gäller. Läsaren har i sin hand ett försök till en självbiografi, skriven av en författare i åttioårsåldern.