Tre liv i diplomatins och medlingens tjänst
Tre män som påverkat sin samtid – som diplomater och politiker – berättar nu om sina liv i bokform. Magnus Eriksson finner spänning i boken om Staffan de Mistura och njuter av Olle Wästbergs prosa, men tycker att Jan Eliassons självbiografi har karaktären av verksamhetsberättelse.
Mona Sahlin lär vid tillfälle ha sagt att hon inte anslöt sig till Socialdemokraterna, utan gick med i Olof Palme. ”Själv gick jag med i Per Ahlmark”, skriver Olle Wästberg i sin memoarbok ”I tidens skugga” med underrubriken ”Verksamhetsberättelse från 1945”, en av tre aktuella memoarböcker av tidigare diplomater. För en gammal beundrare av Ahlmark är det lätt att förstå vad Wästberg menar.
Men ändå är det uppenbart hur nära förbundet Wästbergs politiska engagemang har varit med Liberalerna. Han gick tidigt med i ungdomsförbundet. Han har suttit i riksdagen och har lett flera utredningar som representant för partiet. Men Ahlmark fanns med som vän, mentor, kollega och bollplank, en förebild i skärpa, retorisk förmåga och integritet.