RecensionNya biografier
Judar fick skulden för att judar inte släpptes in
Sveriges regering spred bilden att Stockholms överrabbin motsatte sig att judar skulle få skydd i Sverige. I sin biografi över Marcus Ehrenpreis visar Göran Rosenberg att så inte var fallet. Boken är en bragd, skriver Magnus Eriksson.
Vilken är meningen med den judiska existensen? Var det ”att bli en nation som alla andra” eller ”att leva mitt ibland världens nationer för att förvalta ett andligt arv”? Jag skiftar tempus, då frågan löper som ett ledmotiv genom Göran Rosenbergs biografi över Marcus Ehrenpreis, överrabbin i Stockholm 1914–1948, ”Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek”, samtidigt som det var en avgörande fråga för Ehrenpreis syn på sionismen.
Ehrenpreis var tidigt engagerad i den sionistiska rörelsen. Han deltog i den första sionistiska konferensen 1897 i Basel, men han hävdade också en kulturell sionism, inte en territoriell. Han såg diasporan som judendomens existensvillkor, en moralisk och andlig kvalitet: ”Judendomens etos var format i minnet av slaveri och främlingskap, och judarna i diasporan hade i liv och lära gjort minoritetens och främlingens sak till sin”, som Rosenberg sammanfattar hans ideal.