RecensionNya filmer

MalignantWans skräckfilm blir inte den hyllning den borde vara

Annabelle Wallis som Emily May i ”Malignant”.
Annabelle Wallis som Emily May i ”Malignant”. Foto: Courtesy Warner Bros. Pictures

James Wans ”Malignant” är en blodig hommage till 1960-talets italienska kioskdeckare. Visst är det underhållande, tycker Sebastian Lindvall, men till slut blir man mätt på alla filmhistoriska godsaker.

Sebastian Lindvall
Publicerad
Annons

”Jag har alltid hyst en längtan efter att göra en giallofilm, men att göra det på mitt sätt. Min version av giallo.” Så säljer James Wan in sin genrecocktail ”Malignant” i en intervju med skräcksajten Bloody Disgusting (1 september, 2021). Med tortyrporrsuccén "Saw” och det ständigt växande "Conjuring"-universumet på cv:t har Wan blivit vår tids kanske största skräckfilmsgigant.

Så visst förtjänar han väl att göra något litet och personligt. Vilket i hans fall alltså är en hyllning till giallo, italienska för ”gul”, vilket anspelar på omslagsfärgen på italienska kioskdeckare som på 1960-talet inspirerade blodiga spänningsfilmer av Mario Bava, Dario Argento, Lucio Fulci, Sergio Martino med flera.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons