”Skratt gör sorgen mindre nattsvart”

Huvudpersonen Sasha är 13 år och hennes mamma har precis tagit sitt liv. Det får Sasha att skriva en lista för att hantera sin sorg. En av hennes punkter är att bli komiker, en ”comedy queen” för att få sin pappa att skratta igen. Det handlar filmen ”Comedy queen” om, som nyligen hade premiär. Filmen bygger på Jenny Jägerfelds bok med samma namn. Sigrid Johnson spelar rollen som Sasha i filmen.

– Jag har inte varit med om en sådan sorg så jag fick fundera mycket på vem hon är och hur jag skulle uttrycka sorgen, berättar Sigrid.

Vissa scener var svåra att spela in, till exempel en scen där hon skulle springa ut på gatan och brista ut i gråt.

– Jag skulle ha tårar i ögonvrån och börja storgråta på exakt rätt tillfälle. Det tog en stund att få till. Till exempel stod jag och min motspelare Oscar och skrek på varandra precis innan scenen, för att jag skulle komma in i rätt stämning.

Men samtidigt som filmen berör ett tungt och svårt ämne så innehåller den också mycket humor. När man skriver en bok om ett sådant sorgligt ämne som självmord kan faktiskt humor vara ett bra verktyg att använda sig av, tycker Jenny.

– Det är vanligt att folk som sörjer också kan skämta och garva. Genom att få skratta så orkar man med saker en stund till och sorgen blir inte lika nattsvart.

Även om det sällan leder så långt som till självmord finns det många barn som lever med en förälder som mår dåligt. Kanske är föräldern stressad, utmattad, eller har någon form av psykisk ohälsa, berättar Jenny Jägerfeld, som ofta möter barn och unga som själva mår dåligt eller har föräldrar som gör det.

Just nu kan det finnas flera i din klass som har en förälder som mår dåligt. Därför är det bra att prata om de här frågorna för att slippa känna sig instängd och ensam. Då vågar man också söka hjälp, säger Jenny.

Efter att ha varit med i filmen har Sigrid lärt sig att man kan hantera sorg på olika sätt.

– Jag har fått mer förståelse för folk som har förlorat en förälder, att det kan ta olika tid att sörja och att man kan vara glad ibland ändå.

Jenny önskar att filmen kan ingjuta lite hopp.

– Jag hoppas att barn som förlorat en förälder känner ett slags trygghet av att se den här filmen. Att det går att fortsätta leva även om sorgen kommer finnas kvar, säger hon.