RecensionDans
Duo som slår ett mjukt slag för vila efter extasen
För dansaren Tyra Wigg är musiken lika viktig som rörelsen. I ”Naps” undersöker hon och musikern Siri Jennefelt vilka möjligheter som uppstår när musiken blir ett med den vilande eller trötta kroppen.
Extas, utlevelse, sensibilitet och musikalitet men framför allt en lika avslappnad som utstuderad trötthet är några av huvudingredienserna i ”Naps”. Man skulle till stor del kunna beskriva det trekvarts långa verket som ett stiliserat och precist koreograferat utdrag från en rockkonsert, men då endast av de mest utlevelsefyllda och klassiskt klichéfyllda poserna. Eller rättare sagt av de där ögonblicken precis efter att extasen eller någon sorts klimax precis uppnåtts.
Just den nödvändiga återhämtningen blir här både en utgångspunkt och en målsättning och någonting som hela föreställningen strävar fram mot. Vilket har resulterat i ett konceptuellt väl sammanhållet verk som hela tiden pendlar mellan vila och trötthet, mellan utlevelse och återhämtning.