Det enda som fattas är neon

Den fransk-norska poeten och ljudkonstnären Caroline Bergvall sa en gång till mig att den främsta skillnaden mellan konst och poesi är att den förra ägnar sig åt semiotik, medan den senare ägnar sig åt semantik. Det här var 2014, under den (åtminstone i poesisammanhang) stjärnspäckade öppningen av ”Poetry will be made by all!”, en utställning med ung samtida konst och poesi arrangerad av globetrotter-curatorn Hans Ulrich Obrist och den konceptuelle författaren Kenneth Goldsmith på LUMA Westbau i Zürich.

Poesi var inne i konstvärlden på den tiden, och likt många andra besökare var jag alldeles för bekymrad över risken att poesin skulle slukas upp av konstmarknaden för att verkligen kunna ta spelet mellan semiotisk och semantisk skillnad – som utspelar sig i mötet mellan samtida konst och poesi – på allvar.