”Vi kämpar för mänskligheten!”

Reuben Sallmander och Sofia Pekkari repeterar  ”Molnens bröder” på Dramatens stora scen.
Reuben Sallmander och Sofia Pekkari repeterar ”Molnens bröder” på Dramatens stora scen. Foto: Lars Pehrson

Hur behåller vi vår integritet i ett samhälle som blir alltmer likriktat? Det undersöker Lars Rudolfsson när han Dramatendebuterar med en uppsättning baserad på två av Barbro Lindgrens vuxenböcker. Han vill inte kalla det musikteater trots att jazztrion Fire! är en viktig medspelare.

Ylva Lagercrantz Spindler
Publicerad
Annons

Det vilar något måleriskt över scenen som ska föreställa en stilla utflykt i sjukhusparken. Tankarna går osökt till impressionisten Édouard Manets tavla ”Frukost i det gröna”. Förr lade man också stor vikt vid vackra miljöer när det gällde vårdinrättningar. Som om yttre skönhet skulle kunna bota inre ångest.

Koffertar placeras runt och filtar breds ut på den imaginära gräsmattan. Till slut är alla samlande under den stora lind som utgör uppsättningens enda scenografi och ett slags samkväm inleds, om än i slutna världar. Här har vi Eldvin som med vidöppna ögon suger in världen likt ett lackmuspapper, Isadora som har skrämts till evig tystnad och Ernfrid som så gärna vill tala om gapet som skiljer tiden från rummet. Och som en samlingspunkt: Rolf Skoglunds prost som predikar om Edens lustgård, alltmedan vårdarna står som en gloria runt dessa hjärtskärande existenser.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons