Recension
Häxor med våldsam energi
En ung kvinna sviks av sin älskade, dör av sorg och förvandlas till en luftande, en vilie. Tillsammans med sina hämndlystna ödessystrar dansar hon olycksaliga män till döds i skogen om nätterna. Legenden ligger till grund för den klassiskt romantiska baletten ”Giselle”, men också till Puccinis första opera, eller snarare operabalett, ”Häxorna” (”Le Villi”, från 1884), som inte bara innehåller dans utan också talad text. Den är sällan spelad i Sverige, men ges nu av den repertoarnyfikna operagruppen Kamraterna på Årsta teater.
Även om musiken är komponerad av en ung Puccini, hörs redan hans expressivt flödande melodik och klatschiga tonmåleri. Den fina pianisten och arrangören Anna Christensson leder en utmärkt liten ensemble av stråkar, flöjt och valthorn. Regissören Aurelia Le Huche är klassiskt utbildad dansare med egen dramatisk erfarenhet av Giselle, nyligen gestaltad i hennes dokumentär-performance ”Giselle revisited”. Det känns i den fysiska regin och det feministiskt inspirerade konceptet om våldsam frigörelse, uppror och vedergällning. Solister och kör öser på med energi, vilja och attack. Akustiken är inte optimal för rösterna, som ofta klingar lite för hårt och oskönt. Det drabbar särskilt Daniel Ralphssons intensivt spetsiga tenor, när hans ångerfulle Roberto krossas av de obönhörliga häxorna i skogen av vita slöjstammar.