KrönikaSvenska språket
Unga säger fel för att göra föräldrar nöjda
Att unga har svårt att hålla rätt på ”var” och ”vart” verkar inte bero på att de inte kan skilja på befintlighet och riktning. Kanske går språkbruket att härleda till tillsägelser de har fått av sina föräldrar?
Uppdaterad
Publicerad
I förra veckans spalt skrev Lena Lind Palicki om hyperkorrektioner – alltså fall där talaren är osäker, anstränger sig lite för mycket för att få till den rätta formen, och därmed skjuter över mål. Ett exempel var åtminstonde, där man kan tänka sig att språkbrukarna är medvetna om att ord som vindkraft innehåller ett ”d” som normalt inte uttalas. Vill man vara noga med stavningen bör man alltså peta in ”d” på vissa ställen där de inte hörs, och i överdrivet nit gör man det även i åtminstone.