”Sjukvården behöver en storstädning”

Sjukvården präglas av stigande kostnader, vänte­tider, personal­flykt och andra problem – en del är förstärkt under pandemin, det mesta är dock mångåriga och strukturella problem. Lösningen är alltid att tillskjuta mer skatte­medel – och samtidigt införa nya särkrav. Merparten tillförs som så kallade satsningar, utan konsekvens­analys eller efterföljande utvärdering. Pengar försvinner utan mätbara effekter i kärn­verksamheten. Våra kontakter med chefer och professions­företrädare ger samma bild: nya resurser används till ”overheaden” – det vill säga marknads­föring, personal­administration, policy-framtagande, värdegrunds­aktiviteter, diverse ”certifieringar” av oklart värde, mångfalds­arbete, kvalitets­förbättrings­ritualer, ledarskaps­aktiviteter och dylikt. Ibland är detta motiverat, men oftare uttryck för särintressen inom nationell eller regional politik – eller genom administrationens drift att expandera. Många professions­företrädare skapar sin karriär genom ”overhead-arbete” samtidigt som de undviker den krävande patient­vården. När allt fler lämnar själva kärnverksamheten blir det tyngre för dem som stannar. Ofta ser de också sina före detta kollegor i ny position, där de skapar föreskrifter till dem som vistas i verkligheten. Vi får en ”bättre vetande-klass”, på distans från verkstadsgolvet.