När en ny makt gjorde entré i ett gammalt spel
I och med den westfaliska freden 1648, efter trettioåriga kriget, blev Sverige en europeisk maktspelare genom sina nya provinser i Tysk-romerska riket. En ny antologi belyser de lokala furstendömenas balansakt mellan kringliggande stormakter.
Den traditionella europeiska utrikespolitiska historien är fixerad på stormakterna. Det är mellan Wien och London, Versailles och Escorial och kanske några ytterligare huvudstäder och fursteresidens alla förhandlingar verkar ha förts under tidigmodern tid. Ibland kan mindre makter skymta, som Portugal, Danmark-Norge, Savojen eller Sverige, men deras plats är blygsam i internationella framställningar. Det gäller även Sverige under den tid vi gärna benämner ”stormaktstiden”. De riktigt stora står i centrum.