Historikern Arne Jarrick säger i P1 att akademiledamöterna ”lever under en gustaviansk belastning”. Ett helt annat sätt att se det är att de adertons ämbeten lever enbart tack vare denna gustavianska belastning. Och den springer ur upplysningens ideal. Det är inte det sämsta. Nog kan man invända även mot en historikers historiesyn?