Robotens svar på psykologens fråga
Den nya chattroboten Chat GPT har visat sig vara skrämmande bra på att imitera mänskligt språk. Så hur skiljer sig dess intelligens från vår? Kanske gav Willy Kyrklund oss svaret redan för drygt 30 år sedan.
I Willy Kyrklunds sista roman ”Om godheten” (1988) finns en kort berättelse om relationen mellan en ensam äldre kvinna och en intelligent dator. En välgörenhetsorganisation har utvecklat datorn för att massproducera personliga brev till månadsgivare, i syfte att få dem att öka sina donationer till världens fattiga. I den korrespondens som gamla fru Porsing inleder med datorn börjar det mänskliga och omänskliga leka charader. Organisationsdirektören konstaterar att en mänsklig sekreterare aldrig hade orkat svara genomtänkt på de många breven. Efter ett tag hade den börjat blanda ihop avsändarna, tröttnat på sitt jobb, hänfallit åt pinsamma schabloner och mekaniska upprepningar. Datorn, däremot, är outtröttlig, pålitlig och varierad. Fru Porsing känner sig inte längre lika ensam och höjer som beräknat sin månatliga donation.