”Systematiska lagbrott i styrningen av vården”

Den pågående krisen i sjukvården beror till stor del på att styrningen från regionerna (tidigare landstingen) och staten sedan många år varit olämplig och lett till en rad negativa konsekvenser som bristande vårdkvalitet, bristande arbets­miljö för läkare och vårdpersonal samt omfattande kapital­förstöring. Två framträdande drag i denna olämpliga styrning är kortsiktig partipolitik (mandat­perioder) samt bristande kunskap och personlig erfarenhet hos besluts­fattare om sjukvårdens grund­läggande medicinska principer. Till detta kommer att regioner och stat sedan många år styr sjukvården genom policy och praxis, inte sällan i strid mot gällande lagstiftning, vilket bidrar till den olämpliga styrningen. Här är sju exempel: