RecensionDans
Akram Khan visar hur kriget äter sig in i kroppen
Första världskrigets fasor gestaltas i Akram Khans solo om en indisk soldat i det brittiska imperiets trupper. Det är expressivt men lite väl redovisande.
Allt börjar med Prometheus som skapade människor av lera och även stal elden från gudarna och gav den åt människan. I fonden på Elverket projiceras gigantiska händer, som får dansaren Nico Ricchini att framstå som en Tummeliten när han dyker fram mellan dem.
Vi vet ju hur det går – människan är sin värsta fiende. I solot ”Chotto xenos” (xenos är grekiska för främling) fokuserar den bangladeshisk-brittiske stjärnkoreografen Akram Khan på ett av vår tids blodigaste krig, första världskriget, då det brittiska imperiet använde sig av fyra miljoner soldater från sina kolonier, varav 1,4 miljoner från Indien. Tiotusentals dog, och genom solot vill koreografen återuppliva det undansopade minnet av dessa okända soldaters lidande.