”Vad skulle kriminella göra utan dödsstraff?”

Det finns flera bedrifter att framhålla med den iranska filmen ”Balladen om en vit ko”. En är rent praktisk: att filmen faktiskt lyckats undkomma den inhemska censur som drabbat så många andra iranska regissörer. För det är ingen smickrande bild Maryam Moghadam och Behtash Sanaeeha målar upp av sitt hemland. Ett korrupt och skönsmässigt rättsväsende som håller gud ansvarig för alla misstag som begås, som sätter likhetstecken mellan fängelsestraff och dödsstraff, det senare som en domare rentav beskriver som en mänsklig rättighet. Och detta i ett samhälle som håller kvinnan fortsatt lågt, sett till rättigheter är hon i nivå med uteliggare och narkomaner.

På ett vidare plan handlar ”Balladen om en vit ko” om en fundamentalism som mekaniserat människors beteende, skärmat av eller kapat väsentliga delar av känslolivet. Spelfilmsdebutanten Maryam Moghadam spelar själv huvudrollen, änkan Mina som i filmens början får veta att hennes man avrättats till följd av en felaktig dom, då den faktiske mördaren i efterhand erkänt. Med det beskedet rämnar Minas tillvaro ännu en gång. Återstår att hålla sig själv och sin stumma dotter flytande – genom arbetet på ett mejeri – samtidigt som hon har hela systemet emot sig, snart också den döde makens familj.