Kommentar

Emi-Simone Zawall:Kritik är förståelse – inte självbespegling

Emi-Simone Zawall
Fr v: Rebecka Kärde, Linda Skugge och Leif Zern.
Fr v: Rebecka Kärde, Linda Skugge och Leif Zern. Foto: Karin Wesslén/TT, Staffan Löwstedt, Elin Berge/TT

Taskiga, skoningslösa recensioner blir skandalösa – helgarderade, till intet förpliktigande feelgood-recensioner är trist läsning. Men en god recension är varken snäll eller elak av det enkla skälet att den bara klargör hur man kan förstå ett verk.

Publicerad
Annons

I slutet av 1800-talet publicerade språkforskaren Gustaf Cederschiöld den lilla skriften ”Döda ord – några anteckningar och reflexioner” där han argumenterade för hur återuppväckandet av gamla svenska ord som fallit ur bruk skulle stärka och levandegöra språket. Om beteckningarna ”kritiker” eller ”recensent” skrev han i avsnittet ”Prof på döda ord, som kunde få lif igen”: ”En god synonym till kritiker och recensent brukar Olof von Dalin uti ordet bokdomare; han säger nämligen på ett ställe i Argus: ’litet eller ingenting skrifva är försiktigt nog, ty då ha kitslige bokdommare intet derpå att tadla’.”

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons