Överläkare: ”Alla befinner sig någonstans på adhd-skalan”

Psykiatrikern Anders Hansen är SvD Perfect Guides mest lästa skribent. Hans texter om mobiltelefonens avigsidor och att fysisk aktivitet är bästa skönhetstricket har nått miljoner läsare.

I höstas släppte han boken Fördel adhd. Vi undrade om titeln verkligen stämmer.

– I vissa fall, ja. Det finns naturligtvis en massa nackdelar och lidande kopplat till adhd, men det finns även positiva drag och det glömmer vi alldeles för ofta. Jag vill peka på den andra sidan av myntet.

Vilka fördelar syftar du på?
– Ökad kreativitet, till exempel. Människor med adhd är ofta bättre på att tänka utanför boxen. Dessutom är de bättre på att hyperfokusera. Hittar de något intressant kan de koncentrera sig i timmar på detta.

Vilka yrken är lämpliga och olämpliga för någon med drag av adhd?
– Människor med adhd är sällan bra administratörer. Däremot kan de vara bättre lämpade som entreprenörer. Ett typiskt drag är stor drivkraft. Man är ofta svag på detaljer men duktig på helhetstänk. Det har gjorts studier i Silicon Valley och adhd-drag är betydligt vanligare där. Nyckeln är att hitta kollegor som kompletterar en. Spotify-grundaren Martin Lorentzon – som definitivt har mer adhd–drag än genomsnittet utan att för den skull ha diagnos – har sagt något klokt: ’I relationer leker lika barn bäst, i yrkeslivet är det precis tvärtom’.

Vilka stora namn genom historien skulle fått diagnosen?
– Det går inte att diagnostisera folk i efterhand men ett namn som ofta dyker upp är Mozart, som var extremt rastlös och totalt respektlös mot auktoriteter.

Även Salvador Dalí och Thomas Edison brukar beskrivas på liknande sätt.

Ett modernt exempel är Nobelpristagaren J. Michael Kosterlitz som diagnosticerats med adhd. Han hade svårt i plugget och såg ingen mening med någonting. Sen började han klättra, vilket fungerade som en sorts självmedicinering. Därefter hittade han fysiken och det blev hans kall. Han är briljant men klarar inte av enkla administrativa sysslor.

Alla människor har drag av adhd, skriver du.
– Ja, alla befinner sig någonstans på en adhd-skala, där man kan ha mer eller mindre koncentrationssvårigheter, impulsivitet eller hyperaktivitet, vilket absolut inte är samma sak som att alla har diagnosen.

Vad krävs för att man ska få diagnosen?
– Man ska ha stora problem. Och då är frågan: vad är ’stora’ problem? Allt är ju subjektivt. Som psykiatriker ställer jag diagnosen ibland och det är inte lätt. Man testar och intervjuar och så gör man en samlad bedömning av hur pass mycket det påverkar dem.

I Sverige har sex procent av alla pojkar och tre procent av alla flickor diagnosticerats med adhd. Vad beror diskrepansen på?
– Det är tveksamt om de siffrorna stämmer. Hyperaktivitet hos flickor är inte lika uttalad och där kan det finnas ett mörkertal. De är lite mer drömmande medan pojkar studsar runt och drar uppmärksamhet till dig.

Vad borde lärarna göra?
– Det är svårt eftersom det handlar om resursfrågor. Men tveklöst fungerar katederundervisning sämre för vissa. Personer med adhd har ett större sug efter dopaminkickar och därför en mental kortsynthet. De mår bra av tydliga avgränsade uppgifter som de förstår nyttan av. I en perfekt värld skulle elever med det behovet alltid få snabb återkoppling. Och alla skolelever borde ha fysisk aktivitet varje dag i någon form, det ökar koncentrationsförmågan.

I USA har 12 procent av barn och ungdomar diagnosticerats med adhd. Här i Sverige sär siffran fem procent. Vilka har fel?
– USA. De har möjligen en något högre andel personer med adhd, men om tolv procent ska ha en diagnos är det något som är konstigt. Vi är dock på väg mot samma siffor här, i Stockholm har numera tio procent av alla tonårspojkar adhd-diagnos.

Varför skulle det vara fler där?
– USA är byggt av immigranter. Det var inte alla som rev upp sina rötter för att flytta till Amerika. Det var folk med stark drivkraft, utåtriktade entreprenörstyper. Men jag vill understryka att detta bara är en teori. Sen drivs diagnosutvecklingen bland annat av läkemedelsindustrin och den är stark i USA. Om fler med koncentrationssvårigheter får diagnosen adhd växer ju marknaden för deras produkter.

Det låter cyniskt.
– I vissa fall är det cyniskt. Det fanns en omdebatterad annons med bild på en gullig liten pojke, och så copyn: ”Make him loveable again”. Helt vidrigt. Enligt New York Times har samtliga bolag som producerar adhd-medicin någon gång fällts för vilseledande marknadsföring.

Du har haft stora framgångar med dina böcker om adhd och att fysisk aktivitet gör oss smartare. Har du någon förklaring?
– Det är ämnen som verkligen säger något om oss människor. Kanske har ingen lagt fram det så här tidigare.

Har du några förebilder?
– Steven Pinker, Richard Dawkins, Robert Sapolsky och Carl Sagan. Men Hans Rosling var den stora mästaren. Han och jag diskuterade hur man skulle presentera vetenskap, och hans mantra var att alltid göra det begripligt för läsaren. Ta bort allt krångligt mumbojumbo och förklara tydligt på ett sätt som känns i bröstet.